jag, josefin johansson
jag blåser bubblor som
om det vore det vackraste i livet
jag sjunger högt i min ensamhet
i hopp om att de som sover inte ska höra
gråter det gör jag bara när
jag har vattenfast mascara ifall någon skulle se
medans jag skrattar med vännerna
försöker jag samtidigt få min hjärna övergå till att jag duger
jag sitter med en cigg mellan fingrarna och leker tuff
mina tankar om vikten provoserar mig
så oftast tappar jag ciggen
eller så bryts den i tu
och jag ser så väl hoppet i
vännernas ögon som stirrar mot mig
om att jag ska ta en bit av den där mackan
jag blev erbjuden men tackade nej till
pågrund av mina provoserande tankar
som får mig till att tro att jag inte duger
men jag ser
jag ser att hoppet i mina vänners ögon
har slocknat nu
(ändå slutar det alltid med att jag tar en ny cigg och leker tuff)